Det finns ingen värld som den här..

Jag hade en så fantastiskt bra plan i morse, men ändå gick
det inte som jag ville.

Planen: Jag insåg att om jag skulle cykla till bussen istället
för att gå skulle jag få ca 7 minuter extra på mig på morgonen.
Vilken underbar plan, med tanke på att min käre far har lagat
kedjan på min misshandlade cykel.

Planen in action: Lämnade huset glad och nöjd med min
perfekta plan i huvudet, gick ut och såg min cykel som stog
så fint uppochner vid sidan på huset. Den har för övrigt inget
stöd kvar eftersom jag ramlat och slagit bort det. Satte mig
på cykeln och solen sken, "åh, vilken bra morgon!", tänkte jag.

Skulle börja cykla när jag inser att hjulet är alldeles krokigt
och flera vajrar är av efter min senaste krasch. FUUUUUUUUCK!
Hej, jag är 17 år och kan fortfarande inte cykla. Fanns inte så
mycket att göra åt saken så jag började gå med raska steg
och EXTREM träningsvärk ner mot busshållsplatsen. Sedan
ser jag hur bussen far förbi nere vid vägen och blir tvungen
att springa med ilande smärta i benen...

Men jag hann med bussen och jag förtjänar fasen en medalj för det!

For hem lite tidigare från skolan idag för att det trådlösa nätverket
var ur funktion, och jag hade ENDAST datalektioner idag. Nå väl..
Ska skriva ut lite fakta till mitt arbete nu och sedan ska jag sätta
mig och få lite ordning på allting. Ha en bra dag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0